Att slussa är som att jobba med IT

Att segla på floder och kanaler har vissa likheter med jobbet som IT-chef. Man måste vänta. På kontoret är det på att en dator startas om, på att ett program installeras eller på att en konsult hör av sig. På kanalerna är det mycket väntan på slussarna.

Så snart vi kommer in på kanalerna vid Travemünde, räknas avstånd inte i sjömil men i kilometer. På de små kanalerna i Frankrike räknas avstånd i slussar. Här är det nämligen inte så mycket avståndet i sjömil eller kilometer som tar tid att avverka, men slussarna. På en vanlig dag från 9-18 klarar vi runt 30 slussar men kommer bara ca 15 sjömil (jag kan alltså inte få mig till att räkna seglat distans i kilometer).

I början på Canal des Vosges i Frankrike får vi en telecommande ombord på Anna Lisa. Det är en fjärrkontroll så vi själva kan kontrollera slussarna. På jobbet var min främsta uppgift att optimera IT-processer, så att vi kan spara tid och vara effektiva. Så min glädje är stor, de helautomatiska slussarna sparar tid. Nu ska vi inte vänta på att slussvakten tycker att det är dags att köra slussen. Det är effektivt, men snart har jag lärt mig sluss-systemet bättre, och upptäcker, att det finns möjlighet för optimering av slussarna så att de blir mer effektiva och snabbare.

Måste det vara effektivt?
Då slår det mig: Man seglar väl inte för att det ska vara effektivt eller snabbt? Trots att jag har bråttom ner till Barcelona, är jag fortfarande på en båt. Skulle jag komma snabbt fram kunde jag ha flugit. Det tar endast tre timmar mot de ca 25 dagarna i båt.

Hade jag varit effektiv och flugit, hade jag ju missat de trädklädda bergen som reser sig långt upp från det gröna vattnet vi går på. Eller de tysta morgnarna där näktergalen ger musik till morgonkaffet. Jag hade missat de hjälpsamma och varma tyskarna.

“Ni är våra gäster, det är klart att ni inte ska betala hamnavgift”, sa hamnkaptenen i en liten hamn på Rhen strax utanför Düsseldorf.

“Jag kör dig”, sa mannen i den svarta Mercedes i Hannover, när jag kom med dieseldunkar för att hitta en mack.

“Kom och var med att fira”, sa mannen som precis hade blivit pappa.

Med flyget hade jag också missat de trevliga fransmännen, som trots språkbarriärer glatt hälsar och önskar “bon voyage”. Eller mannen som har lovat att hämta mig på flygplatsen när jag kommer tillbaka efter ett litet brejk hemma i Sverige.

När man seglar ska det inte vara effektivt. Det är när man tar sig tiden att stanna upp, som de stora upplevelserna kommer.