Inte så dumt med hamnar

Andalusien! Det var härifrån Columbus seglade för att hitta "nya världen". Namnet låter i mina öron mer exotiskt än kustens mer kända namn, Costa del Sol. Vi har sett delfiner många gånger, men först här i södra Spanien har de slängt blygheten och börjat dansa framför Anna Lisa. Så är det i Andalusien.

Hamnavgiften är rimlig, lägre än i Bohuslän, så vi går i hamn. Det är flera månader sedan vi senast gjorde det. Det är varmt i hamnen och vi saknar den svala brisen på ankarplatsen och att kunna bada från båten. I gengäld känns det som en nästan orimlig lyx att ha oändliga mängder av vatten. Det bästa är dock att vi kan gå och komma som vi vill. Barnen träffar snabbt en spansk flicka att leka med. Jag promenerar runt på gatorna för att hitta ett bra café där jag kan sitta och skriva på min bok.

På kvällen, när temperaturen sjunker under 30 grader, flyttar folk ut på gatorna. På platserna sitter folk och pratar. Ungdomarna i t-shirt och shorts på én bänk, de gamla i skjortor och långa byxor på en annan bänk. I en dörr står en mor i en blommig klänning och väntar på att barnen kommer hem och äter middag. En annan mamma och mormor har satt två stolar ute på trottoaren. Då kan de prata med de förbipasserande medan de sitter och stickar. Det är inte stora katedraler eller magnifika boulevarder som gör att vi kommer att sakna Spanien. Det är atmosfären på gatorna.

Snart lämnar vi Europa och seglar ut i Atlanten och till Afrika. Columbus gick inte till Afrika, men åt andra sidan visste han inte vad som väntade honom när han lämnade Andalusien. Vi har som tur är sjökort ombord som berättar det för oss.