På autopilot
På St. Martin samlas många europeiska båtar för att förbereda sig inför den långa resan till Azorerna och vidare till sina hemländer. Det är inte bara slutet på en vanlig sommarsegling. För många är det den längsta resan någonsin och vi kan bli utsatta för både vindstilla, storm och motvind. På ankarplatsen utväxlas e-postadresser och telefonnummer, men också tips om var vi kan få långtidshållbar yoghurt och filter till en Volvo Penta.
"Hej, jag såg flaggan och ville bara säga hej." Det händer nästan varje dag, att det kommer en gummibåt med en annan seglare förbi.
"Är du också på väg hem? Kom ombord och få en kopp kaffe."
Egentligen har jag inte tid att dricka kaffe nu, men jag försöker att balansera det sociala livet och arbetet med båten. En av våra största utmaningar har varit självstyrningen av Anna Lisa. Ner längs Afrika hade vi problem och det får inte hända igen på vägen hem. Efter att ha sökt efter något som kan hantera en ocean har vi med hjälp av Max på Watski fått en Raymarine Evolutions levererad till Karibien.
Mina tankar är på den enorma högen av manualer, kablar och delar som behöver passa ihop för att få autopiloten att fungera. Raymarine är inte bara en enkel rorkultspilot som den vi hade tidigare.
Gyro/kompass och styrenhet installeras i badrumsskåpet. Här finns inga kablar eller annat som ger magnetism.
"Har du provat på radionätet?" frågor mannen när vi sitter med varsin kaffe. Varje morgon klockan 7.30 på VHF kanal 10 hjälper seglarna varandra med tekniska problem och arrangerar sammankomster. "Jag tror att det finns en Raymarine expert här."
Jag ska försöka om allt går fel. Jag läser manualerna som kvällslitteratur och snart har jag planerat hela installationen. Jag inser att det som i de många lådorna verkar överväldigande, i själva verket är logiskt och enkelt. Det finns en god anledning till att det finns både en separat display, en styrenhet, ett gyroskop/kompass och en drivarm. Det är ett genialiskt sätt att det hela kopplas samman på, och jag kan inte låta bli att drömma om att byta ut resten av båtens instrument till Raymarine också, till exempel denna läckra plotter.
Svårt att göra fint snickerirbeta på en ankarplats. Det här ska göras om när vi kommer hem.
Vågorna från en obehaglig Nordatlantisk storm rullar in på ankarplatsen och vi gungar som om vi var på öppet hav. Det är många som inte sover på natten, och vi är flera båtar som flyttar in i St. Martins lite tråkiga men väl skyddade lagun. Jag hinner testa autopiloten i några minuter, och den fungerar utan problem. Jag stryka en punkt från listan och har bara 14 kvar.
Med två veckor kvar till avresa hinner jag förmodligen både med de sista förberedelserna och att dricka kaffe med de andra seglarna.