På nattvakt från Karibien
Anna Lisa är redo att segla över Atlanten. Vi är redo, och Johan, som flög till Karibien för att vara med på äventyret är mer än redo. Väderprognosen ger oss en tumme upp för att segla.
De andra skandinaviska båtarna i Marigot Bay på St Martin tutar i sina mistlurar när vi börjar vår tre-veckors segling till Azorerna. Jag måste torka ögonen och förstår först nu att vi håller på att korsa en ocean igen.
Vi går norrut förbi Anguila och vidare ut genom sundet mellan Dog Island och Prickly Pears. Vågorna kraschar mot klipporna på de små öarna och de stiger flera meter upp i luften som en isländsk gejser
"Wow", ropar Johan.
"Vågorna kommer helt från Europa", säger Margareta och då är vi ute på öppet hav.
Jag sover några timmar fram tills 23 när Margareta väcker mig för min nattvakt. Jag sov dåligt och väcktes två gånger. Stackars Troels var tvungen att kräkas. Senare hade spinnakerfallet lossnat och svängde fram och tillbaka utanför båten. I kalsonger, flytväst och livlina gick jag i mörkret på däck för att fästa det igen. Margareta stod i sittbrunnen och lös för mig.
Anna Lisa tar hand om sig själv och jag ser bara ett enda fraktfartyg som går bakom oss. Det är redan lite svalare. Jag sitter ett par timmar i mörkret i shorts och t-shirt, men jag får snart ta på mig byxor och tröja med.
Jag låter Johan får en mjukstart och tar den första timmen av hans vakt också. Så ska jag gå ner och vila i en halvtimme. Jag har fortfarande kläder och flytväst på, så att jag snabbt kan vara ute i sittbrunnen om Johan kallar. Det ska kännas tryggt för honom, som inte har seglat tidigare. Jag är väldigt trött, men jag vet att det tar tid innan jag vänjer mig vid livet till sjöss igen.
Vi har bra segling i flera dagar. Vi byter försegel från fock till genua och autopilot till vindroder. Anna Lisa tar bra hand om sig själv och det gör vi också.
"Det håller på att byggas upp ett lågtryck väster om er", skriver Johan Dahl som hemifrån har koll på vädret åt oss. Vi har en liten satellitsändare som vi kan skicka och ta emot SMS ifrån. Det är på den Margareta läser högt. Vi ändrar kurs till rakt ost för att försöka undvika lågtrycket.
På natten kommer det en vindby som lägger Anna Lisa ner på sidan, så Atlanten slickar på däck. Det är dock över efter några minuter när vi fått revat. Men det ger en förvarning om det som komma skall…